Fönstret står vidöppet
i ditt ansikte
solen tar sig ut
fåglar flyger in
du är för ett ögonblick
det enda tomrummet
som naturen behöver
ett smörgåsbord
av korsdrag.
Det är inte ditt fel
att ljuset bråkar
att vågorna fäktas
att stränderna kantrar
att sandlopporna törstar
det är inte ditt fel att
skorna klämmer
att stigen hem
till stugan
aldrig någonsin tar slut.
Den varmaste sommardagen
Det finns en sjö i mitt inre
jag går ner mig där och
handduken har jag tryckt in i munnen
så att ingenting av mig
ska läcka ut.
She shoves her plate in my face,
says I deserve it,
that it’s my turn now.
And, self-satisfied as ever,
I quietly eat myself up
until only childhood remains.
That, I offer to the cat.











































































