”Spränger upp mig på morgonen

blandar sju drinkar för ett uns tur

klunkar med de större kroppshålen

läser tidningen utan att förstå

sätter eld på skägget och går ut

tar nubben till stan, alltid i tid

blandar mig skakandes med de andra

dom med knappnålsögon och vinande läppar

hinner fram just innan dom öppnar locket

hänger på låset i näsborrarna

alla känner igen ansiktets svarta doft

simmar till bordet och höjer rösten

så att man riktigt ska se mig under kjolen

och så råmar jag som en fjällko

rakt ut i rummets alplandskap,

nej nu får det vara nog!

nej nu får det vara nog sa jag!

och lavinen går

och livet tar nästan slut där

bland de ohyggliga sluttningarna

men räddningen kommer i sträckta pyjamasar

servitörer med pressveck mellan ögonen

det blir spetsad kolja, dränkt gös och vildsvinskulor

druvor, kastanjer, levande råbiff och saltad gnu

in med hela rasket, kanoner och allt

hajar och kannibaler, alla får plats

för västen är stor som ett piratsegel nu

i vinkällaren sadlar skeppsråttorna om

frack och guldur, hattar på svaj

med pipor kliande i gommen

och tuggtobak mellan benen

ångan går, fullt i salen

och spriten har övertagit hela bålskålen

står där och gungar bara

då kommer Kicki Med Höften, Lasse-Kurra,

Plös-Lena och Bergsprängarfisen

och fyrverkeriet öppnar portarna tills

ingenting annat återstår än vidöppna landskap

där politik och sagor från graven löser upp varandra

bland djuriska skratt och sprutande tandkött

kanske står sången en upp i halsen då

kanske slår baren i botten

kanske lämnas de sista andetagen

under de kluckande isbitarna

men säkert är att följ-mig-hem-ögonen just tänts

och på väg hem går det utför

”Man är väl på topp!” skriks det på vägen ner

backen är brant och armbågarnas stålkanter

är nedslitna till benet

men svängarna funkar, tungan håller i rodret

hal som nedkyld punsch

så, tillslut, lägger vi till

och sängen exploderar

kropp överallt, på tapeten och i taklampan

det blev en lyckad kväll.

På morgonen återföds jag

i min egen hemodlade mull

som en ny bukett

än engång

på väg mot den solstinna natten.

BOOM!”

#