Min fru säger att mina händer är vackra. Kanske till och med sensuella. Jag har alltid ansett de är för feminina. Jag önskade mig dasslock, som min farfars skärgårdshänder, väldiga bryggor, fulla av stormar. Som gamla boxhandskar med fingrar. Att skopa med, bära hem saker i. Men jag var gjord för något annat. Inte lägga till och lägga an. Mer lägga ut och lägga fram.