Våren

Våren är övervintrarna och överlevarnas tid

den är valpar, kalvar, kultingar och kid.

Våren är frusna nätter och isande dopp

den är varma händer runt en nybryggd kopp.

Våren är uppslagna fönster, gardiner som sträcker sig mot skyn

fiskgjusen som läser att i dag är det gös på menyn.

Våren är kinder röda och ben fulla av krut

fräknar som äter frukost, pladdrar och vill ut.

Våren är punka och spring till bussen

den sista mössan, den första pussen.

Våren är kors och tvärs med andan i halsen

ärvda kläder, försöka va ball sen.

Våren är gräsbränder i vind, kotthav under tallen

den är möss på vinden och myror i hallen.

Våren är huggorm på grusväg och sten

som solar sin saknad efter armar och ben.

Våren är tranor, änder och sångsvan

som överröstar jumbojetar på väg från storstan.

Våren är stissig, rastlös och naiv

står i ett gathörn och visar sin kniv.

Våren är kraven, jakten, flytten, pressen,

figuren, frisyren, höga klackar och datingstressen

Våren är billigt rosévin i de allt för stora glasen

brända näsor, frusna rumpor och kommentaren, ”visst har vi det bra” sen.

Våren är snor i skägget, attjo prosit från björk och gräs

leta näsduk, finna kjolen, se så gubbe, fräs.

Våren är bleka ansikten med känsliga ögon och tovor i håret

den är dammet på bordet, skorpor på knäna och grus i såret.

Våren är lillasyster till sommarsolståndet, storebror till vintern,

mamma till hösten och pappa till oförståndet.

Våren är sladdriga ungdomar med munnen full med snus

vinglandes på illa sittande mopeder över alldeles för halt grus.

Våren är solen som äntligen smälter våra kinder

inga regler, inte ett stopp, fritt från alla hinder.

Våren är trimmern som frustar och ryker

väggen som flagnar, penseln som stryker.

Våren är grannar som älskar sprakande brasor

du och din kritvita tvätt, snart bara kolsvarta trasor.

Våren är brännbollsträn i fnasiga händer,

bollar utan luft någon glömt byta ut

den är frivarvet över ängen som aldrig tycks ta slut.

Våren är påfågelögon kramandes i diken

pilfinkar och kajor som översvämmar fiken.

Våren är allvar på högsta nivå förklädd till lek och stoj

den är tuffa nypor, vassa armbågar kamouflerad till lite skoj.

Våren är raketer, pukor och trumpeter

någon i kassan som plötsligt vet vad man heter.

Våren är poeter som dricker, konstnärer som skålar

den är knoppar som brister och EPA-traktorer som vrålar.

Våren vill dansa men är vinglig, ja kanske lite full

får koncentrera sig ordentligt för att inte ramla omkull.

Ty våren står – som ni redan förstått – redo i rabatten, under bryggan och bakom husknuten med uppkavlade jeans och öppen skjorta och på trottoarerna längtar bibliotekarierna, poliserna, barnmorskorna, grävmaskinisterna och systembolagskassörskorna efter fred i kassakön, sol som lön, moln utan lån, säga ifrån och leva livet, svanhopp ut i frihet med varmt vatten i öronen.

Våren är lurig, likt en vän som lånar en bok man aldrig får tillbaka

så ta det lite easy, ha inte för höga förväntningar utan tänk på att bejaka

För just som du ställt ut solstolen

är det nattsvart vinter igen.

April, april din dumma sill låt nu vintern vila ifred

för maj, maj måne nu lurar vi dig till Mariefred.